Så svarar svenska aktörer på tempokravet – är det tillräckligt?
Kriget i Ukraina har förändrat spelreglerna för modern krigföring, och tempot har kommit att bli en avgörande faktor. Innovation sker ofta i realtid nära fronten vilket medför att svenska aktörer agerar utifrån nya krav. Som svar bygger regeringen nya funktioner för försvarsinnovation samt fördjupar sitt samarbete med Ukraina. Men är det tillräckligt? Ska staten driva förändring uppifrån, eller är det när soldater och förband ges mandat att lösa sina egna problem som tempot faktiskt höjs? Den här artikeln fördjupar sig i vad svenska aktörer faktiskt gör just nu, och vilka alternativ som finns.
Den tekniska utvecklingen och det höga innovationstempot kräver nya arbetssätt som förkortar vägen från identifierat behov till utveckling, testning och lösning. I modern krigföring är det inte nödvändigtvis den starkaste aktören som vinner, utan den som snabbast kan anpassa sig. Regeringens roll är framför allt att skapa riktning och förutsättningar för den förändringen. Som ett led i detta gav regeringen under sommaren Försvarsmakten i uppdrag att skapa en funktion för försvarsinnovation – ett uppdrag som visar att innovationsförmåga inte längre enbart ses som en fråga om teknikutveckling, utan också om organisation och arbetssätt. Den praktiska utvecklingen behöver ske närmare verksamheten och de problem som ska lösas. Där blir Försvarsmaktens förband och soldater centrala.
Stridslaboratoriet (STRILAB) är ett konkret steg i att bygga just den förmågan – att snabbare omsätta identifierade problem till fungerande lösningar ute i förbanden. Efter fem veckor hade STRILAB tagit fram nio olika prototyper, däribland anti-drönare system och digitala fältjournalsystem. Centralt i arbetssättet är att soldaterna själva identifierar problemen och utvecklar lösningarna.
Innovation inom försvaret behöver samtidigt inte alltid börja i en formell myndighetsstruktur. Vid Livgardet såg ingenjörsstudenter med militär bakgrund ett konkret behov. När en färdig lösning inte fanns valde de att själva börja utveckla en, vilket ledde till Råttan – en obemannad markfarkost. Den operativa erfarenheten blev utgångspunkten för utvecklingen, där ett konkret problem direkt omsattes i en teknisk lösning.
FMV fördjupar samarbetet med Ukraina
Teknik- och säkerhetsforum har pratat med Fredrik Åström, försvarsmaterielattaché vid FMV . Han arbetar med att utöka myndighetens samarbete med Ukraina på plats i Kyjiv, där kraven på snabb utveckling och anpassning är särskilt tydliga.
FMV:s roll skiljer sig från soldaternas och förbandens. Myndigheten ska inte i första hand identifiera problem i fält, utan skapa förutsättningar för att lovande lösningar ska kunna tas vidare genom att koppla samman behov, företag, finansiering och realistiska tester. Åström framhåller att Sveriges utmaning inte nödvändigtvis är att systemen saknas, utan hur de används och hur snabbt aktörerna är beredda att agera.
”Jag vill påstå att Sverige har ett robustare system i grunden. Det är inte så mycket systemet som är fel på många håll, utan vår sense of urgency och hur beredda vi är att utmana det befintliga arbetssättet,” säger Åström.
Enligt Åström är Ukrainas höga tempo ett resultat av tydliga prioriteringar. När det finns en hård styrning kring vad som är viktigast kan beslut fattas snabbare och sakfrågan sättas i centrum. Det finns en stor förmåga att prioritera och anpassa verksamheten efter den valda inriktningen.
”Det jag tycker Sverige ska ta med sig är att vi har oerhört mycket bra – både tankar och idéer, men också människor, det är briljanta människor som jobbar med de här frågorna. Det handlar mer om att verkligen prioritera, ge stöd och skapa mandat för att faktiskt få det att gå fort.”
Samarbetet mellan FMV och Ukraina tillför ytterligare en del till innovationskedjan. Landet bidrar både med konkreta behov från fronten och möjligheter att pröva lösningar under verkliga förhållanden. Ett initiativ som ska samla detta är det planerade svensk-ukrainska innovationsprogrammet Brave Sweden, där företag ska kunna få finansiering för att utveckla lösningar utifrån behov som identifierats i Ukraina.
”Jag är väldigt glad över att vi nu – ganska snart hoppas jag – har ett avtal med Ukraina på gång. Det kommer att heta Brave Sweden, ett gemensamt innovationsprogram där ukrainska och svenska bolag får innovationsmedel utifrån Ukrainas behov på fronten, vilket i förlängningen också är Sveriges behov för krig och konflikt. Det kommer att ge startups ett helt nytt verktyg för att söka finansiering och ta sina prototyper vidare till produkter som också testas på fronten i Ukraina för att se om de funkar. Det där är något som kommer göra skillnad på riktigt”, säger Fredrik Åström.
Tempot avgörs av hur väl bidragen kopplas samman
Framgångstakten styrs mindre av mängden initiativ och mer av hur aktörerna faktiskt testar nya arbetssätt och samordnar sina insatser. En prototyp som snabbt tas fram på ett förband gör begränsad skillnad om den sedan fastnar på vägen mot testning, anskaffning och bredare användning. Sverige har system, kompetens och flera initiativ som kan stärka innovationsförmågan men om tempot verkligen ska höjas krävs tydliga prioriteringar, stöd till dem som driver utvecklingen och mandat att fatta beslut när behoven uppstår. Först när idéer kan röra sig snabbt genom hela kedjan kan de olika aktörernas insatser tillsammans skapa den innovationsförmåga som det nya säkerhetsläget kräver.