Försvarspolitik

Svensk försvars- och säkerhetspolitik har förändrats under årens lopp. Sedan kalla kriget har försvarets inriktning gått från invasionsförsvar via insatsförsvar, till dagens så kallade nationella försvar och samarbete med allierade. Under den här perioden har politiken genomgående förespråkat en inhemsk försvarsindustri samt insett vikten av den handlingsfrihet en sådan innebär. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har gett den svenska försvars- och säkerhetspolitiken en ny inriktning med den svenska Natoansökan som följd.  Det råder även bred politisk enighet i att höja försvarsbudgeten till den högsta nivån sedan 90-talet. Nato har dessutom fastställt ett nytt utgiftsmål vid toppmötet i Haag 2025 där medlemsländerna förväntas avsätta minst 5 procent av sin BNP till försvarsutgifter.

Från invasionsförsvar via insatsförsvar, nationellt försvar till försvarsallians

Det svenska försvaret har under det senaste seklet genomgått såväl nedrustning som upprustning. Under andra världskriget och kalla kriget hade Sverige ett så kallat invasionsförsvar, vilket innebar att försvaret kontinuerligt rustades upp i syfte att kunna motstå en invasion av främmande makt. På 1990-talet, när både Berlinmuren och Sovjetunionen fallit, ifrågasatte Sverige syftet med ett invasionsförsvar med tanke på det stabiliserade omvärldsläget. Åren som följde valde Sverige att nedrusta och ställa om från ett invasionsförsvar till ett så kallat insatsförsvar. Den kvarvarande militära förmågan kunde därmed användas i internationella insatser, med start under Bosnienkriget på 1990-talet. Insatsförsvaret har sedan dess använts i flera internationella insatser, bland annat i Kosovo, Afghanistan och i Mali.

2015 kom nedrustningstrenden att omprövas. Den svenska försvars- och säkerhetspolitiken förändrades igen, främst med anledning av Rysslands invasion av såväl Georgien som Ukraina. Sverige påbörjade därmed arbetet med att återigen bygga upp ett nationellt försvar. 

2022 inleddes Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina vilket har lett till att ambitionerna och  förändringstakten i det svenska försvaret ökat kraftigt. Sverige ställde på kort tid om och valde att ansöka om medlemskap i Nato, vilket bidragit till att försvars- och säkerhetspolitiken tagit ytterligare en ny riktning. Det finns en bred politisk enighet idag i att höja budgeten för det militära försvaret. Regeringen har satt ett mål att nå 3,5 procent av BNP till år 2030. Idag ligger denna på omkring 2,4% av BNP. Dagens nivå innebär den högsta sedan slutet av 90-talet och är en ökning med omkring 1,3% sedan 2015, då försvarsbudgeten motsvarade 1,1% av BNP.

Försvars- och säkerhetspolitikens inflytande över försvarsindustrin

I försvarsbeslutet från 1936 sattes en politisk ambition för en inhemsk försvarsindustri. Sverige skulle öka graden av självförsörjning kopplat till försvarsmateriel. 1939 aktualiseras ytterligare behovet av en inhemsk försvarsindustri när delar av en större leverans stridsflygplan från USA uteblir. Händelserna är avgörande i den svenska försvarsindustrins historia, eftersom den svenska statens ökade köpvilja inneburit att en stark försvarsindustri kunde byggas upp på kort tid.

Under kalla kriget brukade Sveriges säkerhetspolitiska doktrin sammanfattas med uttrycket ”Alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig”. När västmakternas försvarsallians Nato bildades 1949 valde Sverige att stå utanför. Alliansfriheten och neutraliteten förutsatte ett trovärdigt nationellt försvar, och därmed även en stark inhemsk industribas som kunde försörja försvaret på ett säkert sätt. Försvarsindustrins uppdrag var att leverera system som var kostnadseffektiva, anpassade till Sveriges doktrin och miljö, samt robusta sett till försörjning.

När Sverige efter kalla krigets slut gick från invasionsförsvar till insatsförsvar minskade statens efterfrågan på försvarsmateriel. Det medförde att försvarsindustrin behövde ställa om till att istället exportera stora delar av den materiel som tillverkas. Exporten har visat sig medföra skalfördelar och gjort Sverige till en kostnadseffektiv försvarsindustrination.

Sett till sin storlek har Sverige idag en avancerad inhemsk försvarsindustri och hög grad av självförsörjning av försvarsmateriel. Traditionellt har försvarsindustrin haft en stor betydelse för landets militära teknikutveckling och försvarsförmåga. Att Sverige har en utvecklad och modern försvarsindustri medför flera fördelar. Bland annat bidrar det med ökad försörjningstrygghet, stark inhemsk produktionskapacitet samt möjlighet till drift, reparation och underhåll.