Drönarutvecklingen exploderar – från Ukraina till framtidens krig
På bara några år har drönare gått från att vara ett marginellt inslag på slagfältet till att bli en central del av modern krigföring. I del ett av Teknik- och säkerhetsforums artikelserie om obemannade system träffar vi Oscar Jonsson, doktor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, för ett samtal om hur drönarna formar dagens och framtidens krig.
När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion våren 2022 hade Ukraina ett dusstintal Bayraktar-drönare. I dag producerar landet omkring fyra miljoner drönare årligen – allt från enkla modeller som kan släppa små laddningar till mer avancerade system för underrättelse, spaning och långräckviddig bekämpning. Oscar Jonsson beskriver hur drönarna på kort tid gått från att vara en marginell företeelse till ett standardinslag i alla typer av stridsenheter.
Ukraina har drivit på utvecklingen, men Ryssland har snabbt kommit i kapp, bland annat tack vare sin stora industriella kapacitet. Ett exempel är produktionen av Shahed-drönare, som av Ryssland kallas Geran. På kort tid har Ryssland mångdubblat sin inhemska produktion – mellan våren 2024 och våren 2025 tiofaldigades den – och beräknas nu ligga på tiotusentals per år. Jonsson pekar på hur ökningen märks i att det ibland riktas uppemot 900 drönare mot ukrainska mål på en enskild natt.
– Storsatsningen på Geran-drönare ses av Ryssland som ett kostnadseffektivt sätt att försöka slå mot Ukrainas bärande samhällsfunktioner.
Drönarnas roll i dagens krig
Betyder den lavinartade ökningen i drönaranvändningen att framtidens krig helt kommer att domineras av dem? Enligt Jonsson är utvecklingen vi sett på senare tid starkt knuten till just Ukrainakriget. När frontlinjen där stelnade på grund av mineringar, brist på infanteri och ledningsresurser skapades förutsättningar för drönarteknik att ta över delar av infanteriets roll.
– Men det betyder inte att det vi ser i Ukraina automatiskt kan översättas till framtida konflikter, konstaterar han.
Klart är dock att drönarnas framskjutna roll på slagfältet är här för att stanna. I dagsläget uppger såväl Ukraina som Ryssland att 70–80 procent av fiendens förluster tillfogas genom drönarattacker.
– Massproduktionen av drönare möjliggör en helt annan massiv och billig långräckviddig bekämpning än vad vi sett tidigare. Det kommer att återspeglas i alla vapenslagen.
Lägre kostnader, nya lösningar
Och just den låga kostnaden spelar en nyckelroll – både för produktion och för bekämpning av drönare.
– Det är inte svårt att skjuta ner drönare i sig, men att göra det kostnadseffektivt är avgörande, säger Jonsson.
Det är en av knäckfrågorna som Sverige tillsammans med sina allierade behöver ta sig an när vi nu utvecklar vår kapacitet på området. För frågan är inte om, utan hur snabbt, Nato och dess medlemsländer ska stärka såväl offensiv som defensiv drönarförmåga. Jonsson betonar att det kommer att krävas både medel och motmedel ända nere på de lägsta taktiska nivåerna.
– Det är svårt att se en framtid där frontnära militära förband saknar egna drönare, både för vapeninsatser, spaning och underrättelseinhämtning, men också för grundläggande skydd mot angrepp.
För att främja utvecklingen lyfter Jonsson behovet av nya upphandlingsprocesser och efterlyser mer av vad han kallar samexperimenterande – tidigt samarbete mellan aktörer som gemensamt kan utveckla och leverera lösningar på drönarområdet.
För Sveriges del pekar han särskilt ut behovet av utbildning.
– Vi måste inte bara köpa och utveckla drönare, utan också utbilda framtidens drönaroperatörer. Annars riskerar bristen på människor att bli en flaskhals som begränsar vår förmåga framåt, säger Oscar Jonsson.