Behovet av snabbare innovationsprocesser har blivit allt tydligare inom det svenska försvaret. Sverige lyfts ofta fram som ett ledande innovationsland, men när civila tekniska lösningar ska omsättas i militär förmåga riskerar de att fastna i långdragna processer och komplexa regelverk. Ett modernt försvar kräver flexibilitet och snabb innovationstakt där tiden från idé till faktisk förmåga är så kort som möjlig. Teknik- och säkerhetsforum har tagit del av hur större försvarsbolag just nu provar nya sätt för att snabba på innovationstakten.

Det nuvarande säkerhetspolitiska läget i Europa har skapat nya krav på tempo och innovationsförmåga inom försvarssektorn. Försvarsbolagen arbetar nu för att anpassa sig till en verklighet som kräver snabbare utveckling och nya arbetssätt. Initiativ för att möta dessa utmaningar realiseras genom projekt och matchmaking mellan olika aktörer för att hitta nya vägar framåt.

Svensk-ukrainskt samarbete driver på utvecklingen

Tidigare i våras besökte Teknik- och Säkerhetsforum Karlskoga där BAE Systems Bofors visade upp projektet ALMA (Affordable Loitering Modular Ammunition), ett samarbete tillsammans med universitet samt svenska och ukrainska startups. Inom ramen för projektet har man på endast fem månader tagit fram ett koncept för patrullrobotar, det som oftast kallas drönare. Projektet har gjort det möjligt att snabbt ta tillvara på ny teknik från civila företag och samtidigt skapa utrymme för nya innovativa idéer.

Samarbetet har medfört fördelar för båda parter, för BAE Systems Bofors innebär samarbetet ett sätt att accelerera innovation och snabbare ta fram nya förmågor. Samtidigt får startups möjlighet att bidra tidigt i utvecklingsprocessen och arbeta närmare de faktiska behoven.

– Det handlar mycket om att omhänderta den snabba teknikutveckling som faktiskt sker på den civila sidan. De här små, nya företagen har svårt att manövrera inom försvarsindustrins regelverk, samtidigt som vi är i behov av nya innovativa idéer. Därför finns det en symbios som vi nyttjar genom att bjuda in dem, där vi ser oss som en gränsyta och ett mentorskap för att integrera deras lösningar i våra produkter, sa Henrik Knape, Director Ammunition Sales & Product Manager på BAE Systems Bofors.

Kortare väg från idé till operativ förmåga

Från startup-perspektivet är tillgången till operativa behov avgörande. Daniel Zakrisson, medgrundare och operativ chef för Scale Out, som är ett av de mindre bolagen som ingått i ALMA-projektet, betonade att den öppna miljön som skapats har möjliggjort för externa företag att få insikt i de faktiska militära problemen som existerar.

– En förändring har skett hos myndigheter och andra företag att bli snabbare och testa mer. Vi har märkt en skillnad hos myndigheterna senaste året.

På samma tema framhöll Carl Wikström, vd för Synclair Vision, som är ytterligare ett av bolagen i projektet, hur mindre bolag kan bidra med specialiserad kompetens:

– Jag tror att vi har en förståelse för både vår egen teknik och ny teknik på ett sätt som gör att man inte nödvändigtvis kan arbeta som man tidigare har gjort. Man behöver arbeta agilt och testa olika lösningar, vad det nu kan vara. Där tror jag att vi kan hjälpa till.

Sammantaget visar utvecklingen hur etablerade försvarsbolag aktivt söker nya sätt att öka innovationshastigheten och korta vägen från idé till operativ förmåga. Innovationsprocesser har under senaste tiden blivit öppnare och mer samarbetsinriktade än tidigare, där både myndigheter och försvarsindustrin visar en vilja att arbeta på nya sätt. Samarbete med startups och andra aktörer blir därmed inte ett komplement – utan en avgörande del av hur framtidens försvarsförmåga byggs.

Inlägget Så skapas snabbare innovation – försvarsindustrin samarbetar med startups dök först upp på Teknik- och säkerhetsforum.

Den snabbt ökade användningen av drönare i krigföringen har skapat ett omedelbart behov av kostnadseffektiva och tekniskt avancerade lösningar. En förändrad hotbild innebär att försvarsföretagen behövt utveckla nya tekniker och system i betydligt högre takt än tidigare förväntat. I del två av Teknik- och säkerhetsforums artikelserie om obemannade system berättar vi hur olika försvarsföretag möter det nya hotet.

Utvecklingen de senaste åren innebär en ökande drönaranvändning i krigföring vilket snabbt förändrat hotbilden. Begreppen för obemannade flygfarkoster varierar (som UAV eller UAS) men drönare, som fortsatt blir begreppet i den här artikeln, kan ge angriparen stor nytta till en låg kostnad då de är förhållandevis billiga att producera och dyra att skjuta ner. Utvecklingen driver en efterfrågan på kostnadseffektiva och tekniskt avancerade lösningar till försvaret. Under senaste åren har det lett till att bland annat följande lösningar och partnerskap uppstått:

•  Saab presenterade flera lösningar inom drönarbekämpning exempelvis i projektet LOKE – ett samarbete med det svenska Flygvapnet och Försvarets materielverk (FMV).
• GKN Aerospace har order om att utveckla och demonstrera en obemannad flygfarkost i avtal med FMV.
• BAE Systems Bofors lanserade Tridon Mk2 – ett modulärt, markbaserat luftförsvarssystem som bekämpar allt ifrån drönare till kryssningsmissiler.
• BAE Systems Hägglunds har tagit fram en lösning att integrera övervakningskapacitet med hjälp av drönare till CV90.
• Nammo utvecklade ny ammunition särskilt anpassad för att bekämpa drönare.

Kortade utvecklingstider

Tillsammans med Försvarsmakten presenterade Saab i början av 2025 ett projekt som genom ny teknik för drönarsvärmar möjliggjort att en enskild soldat kan styra en svärm på nära hundra drönare. Tidigare hade ett utvecklingsprojekt som detta tagit fyra eller fem år att genomföra, men tackvare gott och intensivt samarbete slutfördes utvecklingen på ett år.

Tidigare i år presenterade det svenska Flygvapnet, FMV och Saab också projektet LOKE, även det resultatet av ett samarbete med syfte att snabbt producera antidrönarsystem. Det modulära och mobila LOKE-konceptet består bland annat av det världsledande radarsystemet Giraffe 1X och Saabs fjärrstyrda vapenstation – Trackfire RWS som möjliggör avfyrning under rörelse och som normalt återfinns på Stridsbåt 90. Inom loppet av 84 dagar togs en lösning fram – från idé till produkt – genom att återanvända befintliga produkter och integrera nya funktioner.

Utökade samarbeten

Den snabba teknologiska utvecklingen har även lett till ökat samarbete mellan olika bolag för att effektivisera framtagningen av ny teknik. Ett exempel är BAE Systems Hägglunds samarbete med Carmenta och Airolit som lett till att man snabbt kan integrera större övervakningskapacitet med hjälp av drönare i stridsfordonet CV90. Genom att kunna skicka ut drönare med förprogrammerade spaningsuppdrag eller drönare som kan överföra videounderrättelser tillbaka till stridsfordonet i realtid möjliggörs förbättrad informationsinhämtning.

Ammunitionstillverkaren Nammo samarbetar med flera aktörer, däribland Saab och Kongsberg, för att utveckla system för bekämpning av luftburna drönare. Den främsta ammunitionen för detta syfte de producerar är PABEX (Programmable AirBurst Explosive), vilket är en programmerbar ammunition som exploderar i luften och sprider splitter över en större yta mot målet. Ett samarbete som nyligen initierats specifikt för att bekämpa drönare är Nammos partnerskap med JUNGHANS Defence. Syftet är att kombinera parternas expertis för att utveckla en ny typ av ammunition särskilt anpassad för drönarbekämpning och därmed snabbare möta den ökade efterfrågan på kostnadseffektiv och tekniskt avancerad ammunition.

Innovation och nya lösningar

För att öka hastigheten i teknikutvecklingen initieras också fler samarbeten mellan myndigheter och bolag. FMV har tecknat kontrakt med GKN Aerospace om ett demonstratorprogram som ska utveckla och pröva nya design- och produktionstekniker. Uppdraget, som har ett värde på 150 miljoner kronor, ska resultera i en flygdemonstration inom 18 månader, men programmets huvudfokus ligger inte på slutprodukten utan på de arbetssätt och processer som leder dit. GKN Aerospace vill visa möjligheter till alternativa produktionstekniker och effektivare arbetssätt. Att utforska drönare, ett område där teknikutvecklingen går fort och där det behövs nya angreppssätt, är ett naturligt fokus för projektet.

Ett annat exempel på hur förändringar i hotbild lett till framtagandet av nya produkter är BAE Systems Bofors Tridon Mk2 som lanserades i juni 2024 – ett markbaserat luftförsvarssystem med flexibel design som kan monteras modulärt efter behov. Systemet är baserat på Bofors 40 mm kanon och är användarvänligt samt lätt att underhålla även för personal med begränsad utbildning. En central del i produkten är den programmerbara zonrörsammunitionen Bofors 3P som möjliggör att med samma projektil – som kan programmeras på sex olika sätt – utföra en uppsjö av uppgifter.

För Sveriges försvarsföretag medför utvecklingen på drönarområdet ett förändrat landskap som präglas av både utmaningar och nya möjligheter. I framtiden kommer ökat samarbete, nya tekniska lösningar och investeringar vara nyckeln till att hålla jämna steg med utvecklingen inom drönarområdet liksom med teknikutvecklingen i stort.

Inlägget Så svarar försvarsföretagen på det ökade drönarhotet dök först upp på Teknik- och säkerhetsforum.

På bara några år har drönare gått från att vara ett marginellt inslag på slagfältet till att bli en central del av modern krigföring. I del ett av Teknik- och säkerhetsforums artikelserie om obemannade system träffar vi Oscar Jonsson, doktor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, för ett samtal om hur drönarna formar dagens och framtidens krig.

När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion våren 2022 hade Ukraina ett dusstintal Bayraktar-drönare. I dag producerar landet omkring fyra miljoner drönare årligen – allt från enkla modeller som kan släppa små laddningar till mer avancerade system för underrättelse, spaning och långräckviddig bekämpning. Oscar Jonsson beskriver hur drönarna på kort tid gått från att vara en marginell företeelse till ett standardinslag i alla typer av stridsenheter.

Ukraina har drivit på utvecklingen, men Ryssland har snabbt kommit i kapp, bland annat tack vare sin stora industriella kapacitet. Ett exempel är produktionen av Shahed-drönare, som av Ryssland kallas Geran. På kort tid har Ryssland mångdubblat sin inhemska produktion – mellan våren 2024 och våren 2025 tiofaldigades den – och beräknas nu ligga på tiotusentals per år. Jonsson pekar på hur ökningen märks i att det ibland riktas uppemot 900 drönare mot ukrainska mål på en enskild natt.

– Storsatsningen på Geran-drönare ses av Ryssland som ett kostnadseffektivt sätt att försöka slå mot Ukrainas bärande samhällsfunktioner.

Drönarnas roll i dagens krig

Betyder den lavinartade ökningen i drönaranvändningen att framtidens krig helt kommer att domineras av dem? Enligt Jonsson är utvecklingen vi sett på senare tid starkt knuten till just Ukrainakriget. När frontlinjen där stelnade på grund av mineringar, brist på infanteri och ledningsresurser skapades förutsättningar för drönarteknik att ta över delar av infanteriets roll.

– Men det betyder inte att det vi ser i Ukraina automatiskt kan översättas till framtida konflikter, konstaterar han.
Klart är dock att drönarnas framskjutna roll på slagfältet är här för att stanna. I dagsläget uppger såväl Ukraina som Ryssland att 70–80 procent av fiendens förluster tillfogas genom drönarattacker.

– Massproduktionen av drönare möjliggör en helt annan massiv och billig långräckviddig bekämpning än vad vi sett tidigare. Det kommer att återspeglas i alla vapenslagen.

Lägre kostnader, nya lösningar

Och just den låga kostnaden spelar en nyckelroll – både för produktion och för bekämpning av drönare.

– Det är inte svårt att skjuta ner drönare i sig, men att göra det kostnadseffektivt är avgörande, säger Jonsson.
Det är en av knäckfrågorna som Sverige tillsammans med sina allierade behöver ta sig an när vi nu utvecklar vår kapacitet på området. För frågan är inte om, utan hur snabbt, Nato och dess medlemsländer ska stärka såväl offensiv som defensiv drönarförmåga. Jonsson betonar att det kommer att krävas både medel och motmedel ända nere på de lägsta taktiska nivåerna.

– Det är svårt att se en framtid där frontnära militära förband saknar egna drönare, både för vapeninsatser, spaning och underrättelseinhämtning, men också för grundläggande skydd mot angrepp.
För att främja utvecklingen lyfter Jonsson behovet av nya upphandlingsprocesser och efterlyser mer av vad han kallar samexperimenterande – tidigt samarbete mellan aktörer som gemensamt kan utveckla och leverera lösningar på drönarområdet.
För Sveriges del pekar han särskilt ut behovet av utbildning.

– Vi måste inte bara köpa och utveckla drönare, utan också utbilda framtidens drönaroperatörer. Annars riskerar bristen på människor att bli en flaskhals som begränsar vår förmåga framåt, säger Oscar Jonsson.

Inlägget Drönarutvecklingen exploderar – från Ukraina till framtidens krig dök först upp på Teknik- och säkerhetsforum.

Sveriges försvarsindustri befinner sig i en historisk expansionsfas. Företagen möter den ökade efterfrågan med nya fabriker, automatisering och en omfattande rekryteringsvåg. Bakom en mångdubblad produktionskapacitet och kraftig ökning av leveranser finns  en industri som genomgår den största transformationen i modern tid.

För Sveriges försvarsföretag innebär utvecklingen en kreativ omställning där nya lösningar prövas kontinuerligt för att snabbt öka produktion och leveranstakt. I konkreta siffror har förändringen bland annat medfört att:

• Ammunitionstillverkaren Nammo planerar att sexdubbla produktionskapaciteten för artilleriammunition på nordisk nivå fram till 2027, jämfört med 2022 års nivå.
• BAE Systems Hägglunds räknar med att under 2026 ha fembdubblat produktionskapaciteten för Stridsvagn 90 (CV90). 2026–2027 väntas bolaget ha en tio gånger högre omsättning än för några år sedan. 
• Till årsskiftet kommer Saab kommer att ha fyrdubblat produktionskapaciteten inom affärsområdet markstridssystem jämfört med innan 2022.

För att ytterligare skala upp omställningen sker en rad förändringar på bred front. Just nu pågår över 40 bygg- och utbyggnadsprojekt inom Saab, däribland stora satsningar på anläggningar i Karlskoga, Göteborg och Linköping. Samtidigt etableras nya produktionsanläggningar utomlands, exempelvis i USA där AT4-produktionen skalas upp, och i Indien där granatgeväret Carl Gustaf nu ska produceras. I Sverige har Saab expanderat till nya orter som Karlstad, Halmstad, Boden, Lund och Landskrona. Även BAE Systems Bofors växer med nya utvecklingskontor i Karlstad och Örebro samt en ny produktionsenhet i Lindesberg.

Parallellt pågår en intensiv rekrytering. Under 2024 anställde försvarsföretagen i Sverige anställde över 500 personer i månaden, och bland ingenjörer hamnar svenska försvarsbolag i topp när de mest åtråvärda arbetsplatserna rankas. Industrins popularitet som arbetsgivare återspeglas bland annat genom att:

• GKN Aerospace i Trollhättan växer med cirka 200 personer om året.
• BAE Systems Hägglunds i Örnsköldsvik mer än tredubblat personalstyrkan sedan några år tillbaka. 
• Saab Dynamics, som har sitt huvudkontor i Karlskoga, utökat personalstyrkan med 740 personer under året som gick, samt att affärsområdet Surveillance vuxit med 2 000 nyanställda sedan 2023. 

Dagens omställning är ingen tillfällig förändring. Transformationen av försvarsindustrin är en del i en större omformning av försvarssektorn som helhet, där också politiken, Försvarsmakten och andra myndigheter ändrar sätt att fatta och implementera beslut för att snabbare kunna nå effekt.   

Ett exempel är hur Försvarets materielverk (FMV) och Försvarsmakten just nu arbetar med att avveckla särkrav för den svenska marknaden, som tidigare saktat ned anskaffningsprocesserna. I ett seminarium arrangerat av BAE Systems Hägglunds under Almedalsveckan sammanfattade Sveriges arméchef Jonny Lindfors utvecklingen med orden:

“Det handlar väldigt mycket om att leta på marknaden och se vad som finns nu. Vad är tillräckligt bra och går att få nu, istället för om 10-15 år? Jag vill inte ha någonting som är svenska egna särkrav. Om en pryl har en färg som är godkänd av ett annat lands försvarsmakt, då duger det till Sverige. Är etiketten eller instruktionsboken på engelska, då duger nog det för Sverige också.”

Företagen ser nu början på de investeringar som krävs för att bygga upp en produktionskapacitet som matchar säkerhetsläget, och som kan möta både dagens och morgondagens behov. Sammantaget pekar utvecklingen inom företagen, myndigheterna och politiken mot att försvarsindustrin bättre kan täcka upp den kortsiktiga efterfrågan, samtidigt som man är en del i uppbyggnaden av Sveriges långsiktiga förmåga.

Inlägget Så ökar industrin produktionskapaciteten dök först upp på Teknik- och säkerhetsforum.

Innovation och teknikutveckling spelar en allt större roll för både nationell säkerhet och ekonomisk styrka. I takt med att gränsen mellan civil och militär teknologi suddas ut, blir förmågan att snabbt omsätta nytänkande idéer till operativa lösningar avgörande, inte bara för försvarsförmågan, utan också för att säkerställa en konkurrenskraftig och hållbar teknikutveckling. Mot denna bakgrund har Saab startat Regnskogen, en intern startup som fokuserar på utvecklingen av framtidens försvarsteknologi.

Trots sitt ringa invånarantal rankas Sverige återkommande som ett av världens mest innovativa länder. En betydande del av denna innovationsförmåga återfinns inom försvarssektorn, där avancerad forskning och teknologisk utveckling länge har haft en framträdande roll.

I takt med att säkerhetsläget i omvärlden har försämrats har svenska staten ökat satsningarna på försvarsnära innovation. Men även med växande offentliga investeringar är det industrin som står för de största insatserna. Enligt branschorganisationen SOFF satsade försvarsindustrin omkring fem gånger mer än staten på forskning och utveckling under 2024, motsvarande totalt 13 miljarder kronor. Även jämfört med övriga delar av näringslivet sticker försvarsindustrin ut. I genomsnitt avsätts 14 till 16 procent av omsättningen till FoU, vilket är åtta till nio gånger mer än genomsnittet i andra branscher.

Ett av de företag som tagit en ledartröja på området är Saab. Under 2024 uppgick bolagets totala utgifter för forskning och utveckling till drygt 10,5 miljarder kronor, vilket motsvarar hela 17 procent av omsättningen. Ett konkret uttryck för detta är satsningen Regnskogen, där Saab utvecklar nästa generations försvarsteknologier.

Axel Bååthe, ansvarig för Regnskogen, beskriver projektet som en intern startup inom Saab.

– Vi arbetar med att ta fram framtida produktkoncept. I vårt arbete tillåts vi vara fristående från företaget och vårt mål är att vara disruptiva, förklarar Axel Bååthe.

Till skillnad från en traditionell innovationsavdelning har Regnskogen i uppgift att inte utgå från bolagets nuvarande produktportfölj.

– Vi ska skapa någonting helt separat. Det finns mycket forskning som visar att om du vill arbeta med något disruptivt kan du inte göra det i en traditionell FoU-avdelning, man behöver ha en mer fristående organisation som agerar i en snabbfotad kontext. Det är vad vi på Regnskogen försöker vara, fortsätter Axel.

Axel berättar att Regnskogens arbetssätt handlar om att minimera kostnader och barriärer för förändring, vilket ger teamet stor autonomi och en kultur som uppmuntrar risktagande. Därtill bidrar Regnskogens arbete till att skapa synergier som också kan få positiva effekter utanför Saab.

– Vi är en flexibel dialogpartner med olika mindre företag i Sverige och världen. Den typen av interaktion, att vi är en startup som interagerar med andra startups, har hjälpt oss att utforska samarbeten och produkter på flera olika plan. Det möjliggör också att Saab kan främja andra små företag i sektorn.

För den som vill fördjupa sig i försvarsinnovation finns mer att läsa i Teknik- och säkerhetsforums faktabank under fliken Innovation.

Inlägget Försvarsföretagen driver Sveriges innovation dök först upp på Teknik- och säkerhetsforum.

En majoritet av försvarsindustrins verksamhet återfinns i mindre städer och orter där den fungerar som motor för sysselsättning, ekonomisk tillväxt och teknologisk utveckling. I en tid då många branscher drabbas av lågkonjunktur och rekryteringsstopp blir försvarsindustrin en allt viktigare stöttepelare för lokalt näringsliv.

Enligt branschorganisationen Teknikföretagen genererar varje jobb inom högteknologiska företag två nya arbeten. Inom försvarsindustrin är effekten ännu större – där skapar varje jobb närmare tre nya arbetstillfällen. Det innebär att de omkring 28 000 personer som är anställda inom försvarsföretagen i Sverige skapar arbete åt uppskattningsvis 85 000 fler genom underleverantörer och i andra näringar. Detta gör försvarsindustrin till en betydande aktör på arbetsmarknaden, något som särskilt märks av på mindre orter.

Den ökade efterfrågan på försvarsmateriel gör att behovet av kvalificerad arbetskraft är stort. I mindre städer och orter, som länge kämpat med låg tillväxt och krympande befolkningar, får försvarsindustrins närvaro effekter långt utanför industrilokalerna. I Örnsköldsvik är BAE Systems Hägglunds kommunens största privata arbetsgivare, och här märks bolagets tillväxt av. De senaste åren har personalstyrkan tredubblats, därtill har investeringar på 3 miljarder kronor gjorts för att expandera verksamheten i Örnsköldsvik. Sedan en tid utlyser företaget ständigt ett 50-tal öppna tjänster och rekryteringstakten är så hög att vakanserna knappt hinner fyllas.

Kommunstyrelsens ordförande i Örnsköldsvik Anna-Britta Åkerlind (C) betonar vilken kraftfull effekt BAE Systems Hägglunds tillväxt har för hela stadens arbetsmarknad.

– Framgångarna för BAE Systems Hägglunds och den fortsatta upprampning som det företaget gör ger också effekter på underleverantörer, service och offentlig sektor. Alla söker folk.

– Det är säkerhetsläget i världen som skapar efterfrågan på BAE Systems Hägglunds produkter och de stora ordrar som de fått och som är inkommande. Och det är ett världsläge som inte är önskat, men här i Örnsköldsvik skapar det basen för en extremt stabil arbetsmarknad med perspektiv på 25–30 år,  säger Anna-Britta Åkerlind.

En annan ort där försvarsindustrin har en framträdande roll är Karlskoga där Saab Dynamics, BAE Systems Bofors och Nammo är några av de största arbetsgivarna. Nammo, för att ta ett exempel, räknar med att öka kapaciteten vid det lokala smältgjuteriet avsevärt efter sommaren. Satsningar som denna blir en energiinjektion för hela det kringliggande samhället, med arbetstillfällen och affärsmöjligheter för underleverantörer som följd. Tillväxten i kommuner som Karlskoga är till stor del ett resultat av hela det ekosystem som uppstår kring ortens försvarsindustri med tydliga synergier mellan näringsliv, lokalsamhället och det offentliga.  

Genom sin närvaro i både större och mindre samhällen stärker försvarsindustrin den lokala ekonomin och bidrar till ett livskraftigt näringsliv. När sektorn växer blir dess betydelse för både individer och samhällen än mer påtaglig, något som märks tydligt i Örnsköldsvik och Karlskoga.

Inlägget Försvarsindustrin – motor för tillväxt och samhällsnytta i hela Sverige dök först upp på Teknik- och säkerhetsforum.

Den tekniska kompetensen som i snart hundra år har utvecklats i Trollhättan har bidragit till ekonomiska vinster, nationell säkerhet och innovationer med breda tillämpningsområden. Arbetet med att ta fram nya lösningar på flygindustrins utmaningar pågår ständigt. Verksamheten här är av stor vikt för den globala flygindustrin, men som en regional nyckelaktör är GKN:s arbete även särskilt viktigt för västra Sverige.

Det här är den andra av två delar som handlar om GKN Aerospace verksamhet. Läs del ett här →

Från konferensrummen på huvudkontoret vid Innovatum District i Trollhättan blickar man ut över en stor öppen verkstadsyta – likt en mindre hangar – som är en del av bolagets Global Technology Center. Anläggningen som går under namnet Produktionstekniskt Centrum drivs i samarbete med Innovatum Science Park, Högskolan Väst, IUC Väst samt Swerim och ytterligare tio företag är aktiva parter. Här huserar olika start-up bolag och projekt som syftar till att bygga en starkare och mer hållbar industri. På golvet där inne arbetar man med allt ifrån lasersvetsning och additiv tillverkning till flexibel automation och kompositer. På ett liknande sätt vittnar rymdverkstaden och bolagets testcenter för jetmotorer till stridsflygplan på andra sidan stan – där man kan simulera flygning i alltifrån monsunregn till arktisk kyla – om den vikt som placeras vid teknikutveckling inom verksamheten.

Att verksamheten sträcker sig från civil flygfart till stridsflygplan och rymdfart skapar positiva synergier, menar David Bergman, strategichef för GKN Aerospace, globala verksamhet inom affärsområdet Engines.

”Rymden har alltid legat i framkant för att driva teknologiutveckling, och den delen av verksamheten har vi alltid kunnat använda som en språngbräda för att prova nya teknologier som sedan spiller över till den civila och den militära verksamheten. Samtidigt lade utvecklingen av militära motorer grunden för arbetet inom civilt flyg och rymd. Idag bidrar alla våra delar till att vår industriella förmåga och vår kompetens stärks.”

Samarbeten för forskning

GKN arbetar tillsammans med flera lärosäten så som, Chalmers, Luleå Tekniska Universitet och Kungliga Tekniska Högskolan för att genomföra relevant forskning och locka nya talanger till företaget. En av GKNs viktigaste och närmsta samarbetspartners är Högskolan Väst där företagets VD Martin Wänblom även är styrelseledamot.

”Högskolan Väst utvecklar nya utbildningsprogram i tät dialog med oss och attraherar nya lärare och forskare för att kunna utveckla intressanta teknikområden, och det kan man ju inte göra utan att ha ett otroligt nära samarbete. Forskningssamverkan är en mycket viktig del för oss och vi har kontinuerligt ungefär 80 doktorander runt om i landet som är aktiva i forskningsuppdrag och skriver sina avhandlingar utifrån problemställningar som vi definierat,” säger Bergman, och fortsätter:

”Jag har exempelvis just nu en doktorand hos mig som arbetar med hur man designar mer hållbara flygmotorer, vilket är en avhandling som skrivs med stöd av EU-finansiering. Vi eftersträvar alltid att ligga i framkant av forskningen för att kunna vara med och designa nästa generations flygmotorer för både civil och militär flygfart.”

Utöver samarbetet med akademin deltar GKN även i olika EU-program där det största heter Clean Aviation och har syftet att accelerera flygets klimatomställning. I Sverige koordineras den flygtekniska forskningen av det nationella strategiska innovationsprogrammet för flyg, Innovair som finansieras av Vinnova. Ett annat exempel på ett innovationsinitiativ som GKN deltar i är Revolutionary Innovation for Sustainable Engines (RISE) som sker i samarbete med amerikanska GE Aerospace och franska SAFRAN.

”RISE är nästa generations civila motorprogram som vi är med och utvecklar. Man undersöker olika alternativ, men framför allt en motor med en så kallad Open Fan-lösning, vilket innebär att fläkten inte är inkapslad i en så kallad nacelle som på dagens flygplan. Det är ett av många projekt som vi deltar i. Vi är den enda partnern till GE och SAFRAN som bjudits in att medverka i detta program, eftersom vi har en unik kompetens som de vet bidrar till utvecklingen” berättar Bergman.

Laser och additiv tillverkning

Utöver de motorer och komponenter som GKN under åren har utvecklat och tillverkat till flygindustrin har bolaget även bedrivit ett kontinuerligt arbete för att fortsätta förbättra sin egen förmåga att producera högkvalitativa produkter. Det handlar bland annat om tekniker som möjliggör avancerad lasersvetsning som både används i designen av komponenter till rymdraketer och för en mer effektiv produktion. Just nu satsar GKN mycket på additiv tillverkning, en tillverkningsteknik där man lager för lager bygger upp en komponent utifrån en 3D-CAD-modell. Det är en teknik som har många styrkor och möjliga applikationsområden eftersom den tillåter både stor variation och komplexitet i det som tillverkas, samtidigt som man kan uppnå resultat som inte hade varit möjliga med traditionell teknik. Då tekniken innebär att man kan bygga upp just det material man behöver istället för att som tidigare köpa ett stort smide, eller ett gjutgods, och bearbeta bort det mesta av materialet, så finns en stor hållbarhetsvinst med additiv tillverkning.

”Om man går tillbaka i tiden var vi, likt de flesta större aktörer i världen fortfarande är, beroende av större smiden eller komplexa gjutgods för att ur det producera våra komponenter. Över tid har vi dock utvecklat vår fabrikationskompetens, alltså hur man formar, svetsar och sätter ihop olika komponenter till större delar, vilket minskat det beroendet. Det gör att vi idag kan dela upp produkterna i mindre segment och sedan svetsa samman dem, vilket öppnar upp för en bredare försörjningskedja, högre resurseffektivitet och möjligheten att optimera materialval i olika delar. Vårt svetskunnande ledde sedan till att vi började utveckla additiv tillverkning ifrån svetsning, där vi började med att använda svetstråd och smälte den för att bygga material. Det var så det startade för 20 år sedan när vi började pröva det här. Sen har vi forskat, utvecklat och systematiskt prövat oss fram – vi har testat en lång rad olika processer. Det vi valde att fokusera på efter massvis av forskning, avhandlingar och utveckling på området är att smälta metalltråd eller metallpulver med laser – det har blivit vår nisch, och det är vi otroligt duktiga på idag. Det här arbetet är också ett bra exempel på en lyckosam resa där vi har gått hand i hand med akademin,” säger Bergman.

”Till en början nyttjade vi additiv tillverkning i viss utsträckning inom rymdverksamheten och till vissa mindre kritiska delar på våra motorkomponenter. Sen har vi allt eftersom gjort mer och mer komplexa och säkerhetskritiska detaljer i motorerna, vilket också ställer högre krav på produkterna och vår förmåga att kontrollera processen för att få dem certifierade. Men nu är vi i ett läge där vi kan ta de mest avancerade och lastbärande delarna och producera dem genom additiv tillverkning, men det har varit en lång resa dit.”

En verksamhet med stora mervärden

Utvecklingen som bedrivs av GKN i Trollhättan är av stor betydelse för flertalet intressenter. Inom den civila verksamheten har man en mycket stor påverkan på den globala flygindustrin, och arbetet för mer effektiva flygmotorer minskar både kostnader och utsläpp. Genom arbetet med det svenska flygvapnet och motorerna till JAS 39 Gripen, som nu närmar sig 400 000 flygtimmar utan ett enda motorrelaterat haveri, bidrar man till svensk försvarsförmåga och säkerhet. Samtidigt tjänar inte enbart verksamheten inom rymdfart som en språngbräda för teknikutveckling och innovation, utan det är även en viktig del för att möjliggöra att Europa har egna möjligheter att skjuta upp satelliter i rymden.

Även GKN:s betydelse för lokalsamhället är tydlig, och bolagets långa historia i Trollhättan gör att orten och bolaget är tätt sammankopplade. Som regionens största privata arbetsgivare och som en engagerad partner till akademin bidrar bolaget både till arbetstillfällen och till svensk forskning, men man är också väldigt aktiva i lokalsamhället där man sponsrar en lång rad idrottsklubbar och event.

“Trollhättan och GKN Aerospace delar en lång och stolt industrihistoria, där flyg- och rymdteknik i världsklass utvecklats under många år. Vi Trollhättebor är stolta över GKN:s bidrag till det svenska försvaret, civil flygfart och Europas rymdprogram, och tacksamma för det värdefulla samarbete som vi inom kommunen har med företaget – ett samarbete som stärker utbildning, skapar arbetstillfällen och bygger ett starkare samhälle” säger Peter Eriksson (M), kommunstyrelsens ordförande i Trollhättan.

Inlägget Del 2: I Trollhättan utvecklas den globala flygindustrin dök först upp på Teknik- och säkerhetsforum.

Ett geografiskt gynnsamt läge, årtionden av fabrikationserfarenhet och ett avgörande kontrakt daterat 28 april 1930 som hade fått dagens affärsjurister att höja på ögonbrynen. Så kan historien om ursprunget för vad som idag är GKN Aerospace i Trollhättan mycket förenklat beskrivas.

TSF:s redaktion besökte deras huvudkontor och testanläggningar för att lära oss mer om hur ett svenskt bolag, som från början tillverkade vattenturbiner, idag utvecklar spjutspetsteknologier för den globala flyg- och rymdfarten samt tillverkar flygmotorkomponenter till över 90 procent av världens civila passagerarflygplan.

Den här artikeln är den första av två delar som handlar om GKN Aerospace verksamhet. Läs del två här→ 

Historien började redan 1847 när Trollhättans Mekaniska Verkstad bildades för att tillverka vattenturbiner och ångmaskiner. De kommande årtiondena var framgångsrika, företaget växte, det tekniska kunnandet fördjupades och komplexiteten i verksamheten skalades upp. I början av 1900-talet producerades bland annat även 236 stycken åtta meter långa och nästan ett ton tunga skruvar till slussarna i Panamakanalen och lyftanordningar till livbåtarna på Titanic. 1916 bytte företaget namn till Nohab, och verksamheten fokuserade nu på produktionen av lokomotiv. År 1930 bildades, efter en överenskommelse med svenska staten, dotterbolaget Nohab Flygmotorfabrik AB, och med det togs också det första steget på resan som skulle komma att leda fram till det som idag är GKN Aerospace Sweden – fortfarande verksamma i Trollhättan.

‍Kontraktet som ändrade riktningen

David Bergman, strategichef för GKN Aerospace Engines globala verksamhet, tar emot vid deras huvudkontor, förlagt till Innovatum District i Trollhättan. Tittar man ut från entrén till byggnaden syns Nohab Flygmotorfabriks gamla verkstäder som fortfarande står kvar.

”Under 1920-talet började svenska staten fundera över huruvida landet behövde en egen förmåga att tillverka flygmotorer och stridsflygplan. År 1930 kom den första ordern till vad som då fortfarande var Nohab, om att leverera 40 flygmotorer som var baserade på en Bristolmotor från England, och som vi skulle tillverka för Sveriges behov”, berättar Bergman.

Anledningen till att ordern kom till Nohab som vid tiden saknade erfarenhet av att utveckla och konstruera flygmotorer var flerdelad.

”Nohabs fokus på den tiden var tillverkning av produkter med hög komplexitet och låga volymer, som turbiner och ånglok, tekniskt avancerad verksamhet. Så när svenska staten gick ut och frågade om anbud på de här första motorerna på 30-talet gjorde man det till ett antal platser där det redan fanns industriella kluster. Det var Tidaholm, Trollhättan och Motala bland annat, och valet föll på Nohab,” förklarar Bergman.

”Det var på grund av det strategiska läget, den teknologiska kompetens som fanns hos personalen och att man redan hade maskinparken som krävdes. Det fanns redan en djup fabrikationskompetens på plats i Trollhättan. Men motorn utvecklades som sagt inte från grunden, man köpte den från England, konverterade och gjorde om den med hänsyn till flygvapnets behov. Det har också varit modellen vi haft sedan dess. Tillsammans med försvarsmyndigheterna säkrar vi tillgång till något befintligt, justerar och anpassar det sedan så det passar flygplanet som skall tas fram. Men det var en enorm resa, i synnerhet när vi gjorde det stora teknikskiftet från kolvmotorer till jetmotorer.”

Klivet till civil flygfart och rymdfart

Utvecklingen från lokomotivtillverkning till att arbeta med Sveriges första stridsflygplan – och nästan alla därefter följande stridsflygplan – blev en katalysator för innovation. Med en växande högteknologisk och för Sverige unik kompetens öppnades också bolagets möjligheter till att bredda sin verksamhet.

”Från första ordern 1930 och fram till 70-talet så var verksamheten i Trollhättan i princip till 100 procent fokuserad på militära flygmotorer till svenska staten. Redan på den tiden var det otroligt ingenjörs- och forskningstungt med fokus på att bygga de bästa motorerna utifrån flygvapnets behov. Under resans gång gick vi från utveckling av kolvmotorer till jetmotorer och framåt 70-talet kom man till insikten att om vi ska kunna fortsätta växa och utveckla verksamheten, då behöver vi kanske också bredda vad det är vi håller på med” berättar Bergman.

Med den växande kompetensen inom utveckling av jetmotorer började således bolaget att titta på att kommersialisera verksamheten och se till hur den kunde expandera. Exempelvis började man göra dieselmotorer till Volvo samtidigt som man tillsammans med andra flygmotortillverkare som Pratt & Whitney och Rolls Royce, utforskade hur man kunde använda den kunskapen som byggts upp genom att bygga jetmotorer till militären för att även hjälpa dem på den civila flygmarknaden.

”Det var på 70- och 80-talet som vi började ta de första ordrarna av civila produkter från bolag som Rolls Royce, General Electrics och Pratt & Whitney. Vi lärde oss att designa och utveckla produkter för den civila flygindustrin och det var även på den här tiden som vi först gav oss in i rymdfart och blev en del av det första europeiska rymdraketsprogrammet Ariane. Vår tidigare erfarenhet av att utveckla efterbrännkammare (en förlängning av utloppet på en jetmotor som ger motorn extra dragkraft) till stridsflygplan, som vi hade gjort för Draken- och Viggenmotorerna, var intressant för utvecklingen av munstycken till raketerna i rymdprogrammet. Både affären inom civil flygfart och rymdfart möjliggjordes alltså till stor del genom kompetensen vi utvecklat i arbetet med det svenska flygvapnet.”

GKN:s verksamhet idag

Idag är GKN Aerospace fortfarande verksamma inom såväl militär och civil flygfart som i rymdfart, även om verksamheternas relativa storlek har förändrats. Ser man till verksamheten vid GKN Aerospace i Sverige idag utgörs ungefär 85 procent av arbetet av uppdrag inom främst civil flygfart men även rymdfart, och cirka 15 procent av arbetet är kopplat till stridsflygplan. En viktig grundbult i affärerna med civila flygmotorer är att vara en så kallad Risk and Revenue Sharing Partner i olika motorprogram. Det innebär att bolaget är delägare i motorprogrammen över dess livscykel, vilket kräver stora initiala investeringar i forskning, utveckling och tillverkning men där uppsidan är att man är med och tillverkar delar och är en del av eftermarknaden för alla de motorer som säljs och används globalt över flera decennier.

Att över 90 procent av alla civila passagerarflygplan för över 100 passagerare i hela världen använder motorer med komponenter tillverkade av GKN visar på hur efterfrågad bolagets kompetens är inom flygindustrin. Det visas även i den militära arenan av faktumet att över 5200 motorer till svenska flygvapnets stridsflygplan har tillverkats av GKN sedan den första beställningen 1930. Motsvarande prestation gäller också för alla sex Ariane-versionerna sedan slutet av 1970-talet för den europeiska rymdorganisationen ESA, som GKN tillverkar raketmunstycken och turbiner till. David Bergman förklarar hur det kommer sig:

”Det är egentligen samma sak som från början möjliggjorde för oss att bredda affären som fortfarande idag är vad som gör oss så pass relevanta och efterfrågade: vår helmotorkompetens. Vi har förståelse för hur alla delsystem och komponenter samverkar och agerar med varandra. Snarare än att arbeta med någon som bara har kompetens om och fokuserar på en liten del av motorsystemet kan vi hantera helheten. Vi förstår hur en motor fungerar, vi kan snacka flöden, förbränning och sen kan vi designa våra delar så att de bidrar till att göra motorerna effektivare. Det har alltid varit en styrka för oss under hela den tid som vi funnits här i Trollhättan. Vi är en av få aktörer i världen som både har kompetensen för hela motorn och förmågan att designa delkomponenter som gör skillnad för flygmotorernas prestanda.”

‍Den här artikeln är den första av två delar som handlar om GKN Aerospace verksamhet i Sverige. Läs del två här→ 

Inlägget Del 1: Från lokomotiv och vattenturbiner till jetmotorer och rymdfart dök först upp på Teknik- och säkerhetsforum.

Trots att dagens JAS 39 Gripen C/D närmar sig 400 000 flygtimmar har det svenska stridsflygplanet hittills inte drabbats av ett enda haveri som kan relateras till motorn. Bakom det för stridsflygplan unika resultatet står ett säkerhets- och kvalitetsarbete av flygmotortillverkaren GKN Aerospace i Trollhättan – i ett nära samarbete med den svenska försvarsmakten.

Det svenska stridsflygplanet JAS 39 Gripen, tillverkat och designat av Saab, har många olika kvaliteter och egenskaper som skiljer det från andra typer av stridsflygplan, något Teknik och Säkerhetsforum har skrivit om tidigare. En utmärkande egenskap är att planet enbart har en motor, vilket naturligt nog ställer extra höga krav på att den enda motorn fungerar som den ska när planet är i luften.

Ända sedan 1930 har ett verkstadsföretag i Trollhättan, GKN Aerospace (tidigare Volvo Aero), tillverkat flygmotorer åt den svenska försvarsmakten. Motorer till Draken, Viggen och de andra historiska flygfarkosterna i flygvapnet har genom åren således utvecklats, underhållits och reparerats i den västgötska flygmotorfabriken. Företaget har genom alla år tillverkat över 5 200 flygmotorer till Försvarsmakten.

Sedan första flygningen för 35 år sedan är det motorn till Gripen C/D, som går under namnet RM12, som utgör GKN:s huvudsakliga verksamhet på det militära området (företaget är även en betydande leverantör till den civila flygindustrin.) RM12 är vidareutvecklad från grundmotorn General Electric F404, som även finns i det amerikanska stridsflygplanet F18 Hornet.

Ansvarar för motorns livscykel

“Vi tar ansvar för att motorerna ska fungera inte bara här och nu utan även långsiktigt under hela livscykeln”, säger Åsa Mossberg, programchef på GKN Aerospace Sweden.

GKN har ett helhetsåtagande gentemot Försvarsmakten för RM12-motorerna i Gripen C/D. Det innebär att företaget ansvarar för tillgänglighet och säkerhet samt har ett incitament att minimera kostnaderna. Åtagandet gäller även gentemot de andra operatörerna av Gripen C/D, det vill säga Thailand, Ungern och Tjeckien. Dessutom ger GKN support till Sydafrika som också har Gripen C/D.

“Vi har ett pooling-koncept där operatörerna delar på den totala potten av motorer, reservdelar och moduler, och vi hanterar dem likvärdigt. Det skapar synergier och lägre kostnader för kunderna”, säger Åsa Mossberg.

Pooling-konceptet gör att man slipper ha en uppsättning reservdelar dedikerat till en specifik operatör, något som skulle bli dyrare och kräva separata lager, förklarar kollegan Fredrik Wänman, avdelningschef vid GKN.

‍Unik infrastruktur i Trollhättan

“Vi har en unik infrastruktur i Trollhättan. Vi har alla komponenter som behövs för att ta hand om livscykelperspektivet. När kunden behöver en motor ska kunden få det, men det innebär också en massa saker när man säger det”, säger Fredrik Wänman.

På flygmotorfabriken i Trollhättan har GKN flera olika testceller för att göra tekniska analyser av flygmotorer där man kan simulera problem och identifiera var i flygspektrat som utmaningar finns. En av testcellerna kan, som en av få i världen, replikera samma förhållanden som en motor utsätts för när den flyger i överljudsfart på marknivå under en längre tid. Det gör det möjligt att återskapa händelser som skett i luften och ta fram åtgärder för att säkra driften. GKN äger samtidigt typcertifikatet för RM12-motorn och har mandat att snabbt fatta beslut om åtgärder och eventuella restriktioner.

Med en av testerna, AMT (accelerated mission test), pressas motorns gränser för att se hur den åldras över tid och var eventuella problem uppstår, och om några åtgärder behöver vidtas. Tester används också för att kvalificera in nyutvecklade reparationer av komponenter eller nya modifierade komponenter. Testerna kan komma att visa att man vågar flyga längre med vissa komponenter än vad som först var tänkt.

Optimerar användningen av motorn

“De här testerna hjälper oss att optimera och att möjliggöra längre användning av motorns komponenter med vidmakthållen låg risk. Vi kan utveckla nya reparationsmetoder i stället för att köpa nya komponenter, vilket uppskattas av kunderna. Många av de här komponenterna är mycket dyra och har långa ledtider”, säger Fredrik Wänman som menar att förmågan att reparera själv håller nere leveranskostnader och ökar tillgängligheten.

“Då behöver vi inte vara beroende av en leverantörskedja som är ganska ansträngd. Flygindustrin har idag överlag långa leveranstider.”

Kostnaden för motorn är betydande både vad gäller inköp och under livscykeln. Man kan säga att motorn är en ekonomiskt dominant andel av stridsflygets totala livscykelkostnad. För att säkra att produkten är kostnadseffektiv och robust över livscykeln har GKN en rad olika program.

Den verkligt stora kostnadsbesparingen svarar det egenutvecklade och unika datorsystemet LTS för, som står för life tracking system. Med hjälp av driftdata från flygplanet och motorn kan slitaget på de hundratals roterande komponenterna i motorn analyseras i detalj.

Koll på slitage och risknivå

“Friheterna hur ett stridsflygplan manövreras är stora. En snäll flygning ger bara lite slitage, medan en tuffare sliter mer än vad som kanske var tänkt. På så sätt finns det genom bättre uppföljning möjligheter att dra ner på säkerhetsmarginaler. Den teoretiska livslängden är den samma för komponenten, men genom att ha mer koll på lasterna kan vi utnyttja en större andel av denna teoretiska livslängd utan att öka risknivån, säger Fredrik Wänman.

Tillgängglighetsåtagandet gentemot operatörerna driver GKN att vara kostnadsmedvetna, menar Åsa Mossberg.

“Du måste ha en jättenära relation till kunden. Och du måste ha en transparent dialog och optimera mellan underhåll och teknik”, säger hon.

‍Unik svensk modell

Samarbetet mellan Försvarsmakten och industrin, och att hela tiden försöka göra saker så optimerade som möjligt ihop med kunden, ser de som en unik svensk modell. Medan andra aktörer inom det militära industrikomplexet i västvärlden agerar mer på transaktionsbasis – de köper och säljer en reservdel eller en serviceåtgärd, that’s it.

“Vi är väldigt måna om att bryta den här skenande kostnadskurvan som är kopplade till militära stridsflygplan. Det bygger på en långsiktig samverkan mellan oss, Försvarsmakten och FMV. Vi är deras förlängda arm. Försvarsmakten får ut mycket mer av oss i och med att vi har den här öppenheten mellan organisationerna. I princip gör vi saker som gör att vi tjänar mindre pengar. Men samtidigt har vi ett långsiktigt samarbete där vi vidmakthåller helmotorkompetens för att stötta kunden på bästa sätt”, säger Fredrik Wänman.

Sammantaget beräknar GKN att genom de olika delarna av produktstödet ha sparat över 4 miljarder kronor åt skattebetalarna (flygvapnet). Bedömningen grundar sig på en rapport som GKN skrev till FMV 2013 som tog upp tio utvalda initiativ som gjorts och beräknat effekten av över livslängden för Gripen C/D, vilken då var fram till 2026.

”Det största bidraget kommer från att vi har förlängt drifttider på livslängdsbegränsade detaljer tack vare vår analysförmåga och det så kallade drifttidsutvecklingsprogrammet där bland annat AMT-motorprov ingår. Därutöver finns det ett antal modifieringar vi gjort som gett robustare detaljer, utvecklingen av reparationsmetoder, effekter av LTS-systemet samt utökning av slitagegränser för minskad reservdelsförbrukning”, säger Fredrik Wänman.

Motorn till E/F-versionen

GKN är som bäst i färd med att etablera förmågan att även ta hand om motorn till Gripen E/F-versionen, stridsflygplanet som nyligen börjat levereras till det svenska flygvapnet och Brasilien. Här går motorn under benämningen RM16.

Det innebär att GKN har börjat anpassa sina testceller och underhållsverkstad samt att etablera det tekniska produktstödet. Allt sker i enlighet med ett RM12-likt koncept.

“Vi håller också på att etablera vår LTS-lösning för RM16 tillsammans med GE Aerospace. Principen är densamma vad gäller kostnadseffektivitet och flygsäkerhet som för RM12”, säger Åsa Mossberg.

‍

Inlägget Svensk modell bakom Gripens låga driftskostnader dök först upp på Teknik- och säkerhetsforum.

Den stora latinamerikanska militärövningen Cruzeiro do Sul (CRUZEX) pågick under förra veckan i Natal (RN) och avslutades den 15 november. Tolv nationer deltog med militära flygplan, däribland Brasiliens nya F-39 Gripen från flygvapnet FAB och USA:s F-15C Eagle från flygvapnet USAF.

Under övningens andra dag stod de brasilianska Gripen-planen för en uppseendeväckande seger genom att besegra två amerikanska F-15 Eagles i en simulerad strid, vilket den brasilianska aeronautiska nyhetssajten Cavok tidigare rapporterat om.

Under den första ”striden” den 5 november lyckades Gripen inte besegra F-15, ett plan känt för sina framstående stridsförmågor med över 100 segrar i luftstrider utan en enda förlust. F-15:s framgång bygger på en kombination av faktorer som hög hastighet och manövrerbarhet, stor vapenlast och avancerad långdistansradar för målupptäckt. Men under dagens eftermiddagspass, då både F-39 Gripen och F-15 var utrustade med likvärdiga simulerade robotar, lyckades de brasilianska piloterna ”skjuta ner” båda de amerikanska F-15-planen utan att själva ta några förluster. Resultatet ska ha imponerat stort på de amerikanska piloterna, som nu analyserar vad som kan ha gått fel, skriver nyhetssajten Cavok.

FAB uppgav under en presskonferens att USAF först planerat att använda F-16 i övningen, som tidigare år, men att de bytte till F-15 för att bättre möta de nya brasilianska Gripen-planen. Brigadgeneral Ricardo Guerra Rezende, ansvarig för Cruzex 2024 och befälhavare för Natal Air Base, kommenterade Gripens imponerande prestanda. Han betonade att Gripen trots att den ännu inte är fullt operativ visat sig vara mycket effektiv och avancerad. Rezende poängterade att övningen visat på Gripens potential och dess nya vapensystem, däribland Meteor-missilen och Iris-T-systemet, som stärker FAB:s kapacitet inom både anfall och försvar.

Brasilien valde den svenska Gripen 2013 och ingick ett strategiskt partnerskap med teknologitransferering till brasilianska företag, något som var avgörande för beslutet. Av de 36 beställda Gripen-planen kommer 15 att tillverkas i Brasilien, vilket stärker landets industri och skapar framtida exportmöjligheter. Saab ser Brasilien som en viktig plattform för Gripen i Latinamerika. Bland de länder som följer Gripens framsteg i CRUZEX finns Colombia och Peru. Colombia, som överväger att ersätta sina åldrande israeliska Kfir-flygplan, jämför Gripen med franska Rafale och amerikanska F-16, och ska ha valt Gripen E/F samma dag som Gripen vann över F-15 i den simulerade striden.

Inlägget Brasilianska Gripen besegrar F-15 i simulerad strid dök först upp på Teknik- och säkerhetsforum.